Vid den här tiden för ett år sedan så hade vi precis spelat klart vår musikal och skivan skulle spelas in. Det var ganska exakt en månad kvar till studenten och vi grät nästan varje dag! Jag var säker på att jag aldrig skulle träffa en grupp människor som skulle kunna betyda lika mycket för mig som mina 16 ”systrar” och ”bror”. Vi hade växt ihop till en stor familj och upplevt blod svett och tårar ihop. Sommaren fylldes med jobb och det var först i början av september som jag insåg att Apelrydslivet var över. Hösten var grå och mörk i många avseenden. Jag kände mig inte hemma i Kalmar. Jag kände ingen och jag saknade min ”familj”.  Men så kom våren och jag bestämde mig för att ta tag i livet igen…

Som av en slump såg jag en kväll en lapp om Kalmarspexet och att de sökte skådespelare. Jag tänkte att hur stor är chansen att man kommer med det finns ju så många studenter i Kalmar men sökte ändå mer information om föreningen Kast och skickade in mitt intresse. För första gången fick jag den roll som jag verkligen ville ha, Arthur. När de sa vad det var spexet skulle handla om så började jag fantisera om att spela rollen. Så när telefonen ringde och de sa vilken roll jag skulle spela så fick jag anstränga mig för att inte hoppa högt av glädje.

När repetitionerna satte igång märkte jag snabbt vilket fantastiskt gäng vi var. Jag kände mig så omtyckt och behövd. Vi kämpade ihop och vi har nått vårt mål för hela spexet är otroligt. Alla är värda tio miljoner guldstjärnor i kanten tycker jag. Och jag har fått ångra de tankar jag hade för ett år sen för jag kan visst älska en grupp lika mycket, om inte mer. Fast på ett annat sätt såklart! Här är det de bästa vänner jag någonsin haft!

Annabelle: Lilla söta Annabelle som är så fantastiskt omtänksam och snäll.
Lena: Som gör mig så trygg på scen för jag vet att vad som än händer så löser vi det. Så omtänksam och stöttande även när hon egentligen inte orkar.
Veronica: Som alltid gör mig så glad och uppåt. Är så fantastiskt duktig och en klippa när man än behöver henne.
Malin: Mys-iga Malin som är så vacker, snäll och omtänksam. Clifford är en lycklig hund som har henne till matte.
Kristina: Mitt första intryck av Stina, från teaterfestivalen i Gislaved jag tror det var 05, var att detta är en otrolig och snäll tjej som jag skulle vilja lära känna bättre. Nu gör jag det och hon är till och med härligare än jag kunnat föreställa mig.
Simon: En fantastisk skådespelare och regissör med det största av hjärtan. Jag har länge haft honom som förebild och det kommer nog aldrig ändras. Jag hoppas och tror att alla hans drömmar slår in för det förtjänar han!
Anna: En fantastisk tjej i vars sällskap jag trivs som fisken i vattnet. Så fantastiskt duktig i allt hon gör och så omtänksam, snäll och lätt att prata med.  
Johan: Min gamla klasskompis som jag fått chansen att lära känna på ett nytt sätt. Och vilken tur att jag fick det, vilken tur att vi båda ” utvecklats så positivt”  Du är en fantastisk vän!
Sandra: Min bästa, älskade Sandra som förtjänar all lycka i världen. Älskar att vara i din närhet. Vad skulle jag gjort utan dig?

Efter den första Kast festen stod det klart för mig att detta var en vår som jag borde och skulle njuta av och ta vara på. Kan inte räkna upp alla i hela spexet som gör det så underbart för det skulle bli ett väldigt långt inlägg. Men ens sak är säkert! Alla är superduper bra på det de gör och alla är lika delaktiga i att spexet har blivit så fantastiskt bra! Imorgon kommer vi att göra ytterligare en kanonföreställning det är jag helt säker på och även på onsdag! Det kan ju bara bli bättre!

Kramar på er alla <3