Så sitter vi här igen på en dammig busstation i väntan på en bussavgång. Det lär nog ta en stund! Senaste budet var, "bussen går klockan tio", vi får väl se! Får väl också lov att påpeka att den enligt tidigare uppgift skulle köra klockan 9... Tänker därför att det är hög tid  för en funderare kring det där med sydostasiatisk tidsuppfattning, transport och organisation, finns en hel del att önska kring det har vi märkt... 

Visst, vanligtvis fungerar det ändå okey, framförallt om du håller dig till väl upptrampade turiststråk. Genom nått slags organiserat total-kaos-mirakel så kommer man fram dit man vill, om än något senare och på annat vis än vad som först annonserats. Försök dock inte planera en speciell ankomsttid, var inställd på en hel del dötid, obekväma sittställningar samt preppa med mat, snacks, vatten (vi har missat detta några gånger med viss hunger som följd...) och enormt mycket tålamod! 9 av 10 gånger så tar förflyttningar mer tid än vad som påståtts, tror bara vi kommit fram inom/på angiven tid när vi flugit samt med tåget i Vietnam (var bara en sisådär +10 minuter där) och man är därför ytterst sällan där man ska när man tänkt sig. 

Vi blev varse om detta för första gången på allvar under vår första tågresa i Thailand, då vi kom fram två timmar sent, något som var helt normalt. Det oorganiserade kaoset noterade vi redan under våra inledande turer mellan öarna... I Kambodja fastnade vi i trafiken i Phnom Penh några gånger och fick bland annat en minibusstur på en sisådär 6-7 h istället för 4, bussresan till Sihanoukville tog också nån timma extra dock utan nån direkt orsak, det bara var så... I Vietnam var man, som sagt,  hyfsat i tid medan Laos och norra Thailand återigen var ett tålamodsprövande kaos. =P

Här i Filippinerna tycks man ogärna köra om man inte lyckats fylla sin minibuss full, helst överfull, och det kan ju såklart ta sin lilla tid... detta gäller framförallt när vi tagit mer lokala transporter utanför turismens gyllene stigar. När vi landade på Busuanga efter minibussresan från helvetet i Cebu, lätt överdrivet kanske, blev vi exempelvis glatt överraskade av organisationen av bussar från flygplatsen. Man fick till och med ett helt eget säte...  De som bor här tycks veta när bussarna kan tänkas vara fulla och därav åka och de dyker därför upp lite lagom i tid, precis när en annan lättat hunnit tänka att det kanske blir mindre trångt den här gången, som turist vågar man ju inte riktigt chansa, inte när det går en buss per dag... Resultatet, många timmars väntan på buss-, båt- och tågavgångar! 

Att få pålitlig information, eller ens samma information, från flera parter är inte heller det enklaste, något som ytterligare försvårar processen att planera i förväg. Alla verkar ha sitt speciella svar... och det kan dessutom ändra sig lite beroende på om vi vet nått om saken eller inte. Det gäller typ allt även om det såklart finns undantag. Det är exempelvis lättare att träffa genuint hjälpsamma personer och få relativt korrekt information utanför turistsfällorna, så långt det då finns nått organiserat och förbestämt så att säga. Att få information om hur man tar sig lite "of the beaten track" på turistorterna är dock näst intill omöjligt, håll dig till de organiserade utflykterna dummer! Men som sagt så finns det en del exempel på motsatsen också, vår käre värd på Kinatarkan Island var en stjärna när det kom till hjälp och stöd! Sen att svaret kring båtens avgångstid var att den gick "någon gång mellan 7 och 7.30, klockan nio är det för sent då får man vänta till nästa dag" och att den sen gick kl 8, ja det är så det fungerar... Det var ju tur att det var hans båt så att den absolut inte åkte utan hans väldigt väluppassade gäster! 

Att ta sig till den resort vi nu ska bo på i två dagar (ett tältställe/beach resort vid havet en bit söder om El Nido) var inget undantag. Det verkade lätt och blev smått komplicerat, som alltid, men fram kom vi. Vi mailade en förfrågan om hur vi kunde ta oss dit, då det ligger lite off, och fick svaret att det går EN buss kl 9 från busstationen. Okey, tänkte vi, vart ligger den då? När vi frågade i receptionen på vårt dåvarande boende slog de hjälpsamt en signal till bussbolaget för att dubbelkolla, de förhandlade dessutom snällt nog ner priset till det som vi först fått höra, och vi fick veta att, ja bussen går nio och de hämtar er här. Imorse satt vi därför, som de svenskar vi är, duktigt på plats och väntade i god tid före klockan nio. Strax efter klockan nio kom en stressad man inrusande och frågade om det var vi som skulle åka till Pangulatan samt meddelade att vi var tvungna att åka till busstationen i alla fall, snabbt viftades en tricyckle-moped in (bara att svälja den extra utgiften) och vi hoppades intensivt att bussen skulle vänta tills vi kom fram, väl på busstationen fick vi alltså vänta i en timma... Filippinskt manér. =P 

Även denna ytterst välfyllda minibuss körde som om den var jagad av ringvålnaderna ur Sagan om ringen, inte heller det tycks skilja sig så värst mycket åt mellan olika ställen... och återigen var vi 18 personer i en bil gjord för ca 12. Vi hade tur och delades säte med en mamma och tre barn denna gång, mindre trångt än sist när vi trängdes med två rätt storvuxna män. Men det måste ha varit obekvämt för den stackars mamman... Barnen tittade rätt storögt på oss, "var inte blyg, säg hej", sa mamman. Visst, när man sitter inträngd intill en stor, konstig, västerländsk kille. Jag hade nog varit blyg! =P 

Vi får väl se hur nästa resa går, bara en sisådär två-tre kvar innan vi åker vidare till transporter mer lika dem vi är vana vid. En sak är i alla fall säkert, ska vara snällare mot SJ i framtiden! 

Over and out! 

PS. Internet är sådär filippinskt ostabilt så får bli bildbomb från Australien.