En något annorlunda födelsedag på Mekongfloden!
Har spenderat min 29:e födelsedag på en båt i sakta mak på väg upp längs med Mekongfloden mot norra Thailand, lite annorlunda men bättre än förra årets. Inte för att det var något fel på själva födelsedagen i sig men eftersom världens bästa mormor gick bort två dagar innan så var jag inte direkt på firarhumör...
Mormor, jag saknar dig så! Jag vet att du hade läst varje stavelse här på bloggen, säkert tio gånger, och njutit av att få ta del av våra upplevelser. Jag skrev alltid lite extra för dig för att jag visste att du älskade att läsa om mina äventyr! Nu hoppas jag att du istället ser och framförallt hör allt vi är med om, att du skryter om vad vi gör och vet hur mycket jag älskar dig var du än är! Min omtänksamma, envisa, inspirerande, snälla, underbara mormor som ville alla så väl! ❤️
Morfar, jag vet att det säkert var en jobbig dag i förrgår! Jag tänkte på dig, jag saknar och älskar dig, det finns ingen som har en morfar som jag, ja och mina syskon och kusiner då... Rolig, unik, stark, flitig, generös, snäll, vacker, pålitlig - världens bästa! Vi ses innan du vet ordet av och då ska jag berätta om allt, visa alla bilder och så ska vi påta i trädgården och baka tillsammans! Bamsekramar! ❤️❤️
Min födelsedag var dag två av vår ganska långa resa från norra Laos in i norra Thailand. Vi valde att åka slowboat istället för att satsa på en typ 20-24h lång bussresa längs med vindlande bergsvägar eller flyga och det känns som vi valde rätt! Nu blev ju resan helt klart en del av målet. Det är dessutom väldigt trivsamt att puttra fram här på floden i lugn takt, läsa eller kolla film, lyssna på ljudbok och musik, ja och se på utsikten såklart. Det har varit många fina berg, djungel, byar och djur (vi såg till och med elefanter imorse, inte fria tyvärr) men resan har varit lång! Igår spenderade vi ca 8 h på båten innan vi kom fram till "staden" Pak Beng där vi spenderade natten och dagens resa ska ta ungefär lika lång tid. Sen måste vi ta oss in i Thailand och till Chiang Mai också.. .
Detta var första natten vi inte hade förbokat vårt boende, detta då vi läst att det inte var nödvändigt utan att folk kommer stå och erbjuda på plats vid "piren". Det är väl egentligen aldrig riktigt nödvändigt i Sydostasien (kanske jul och nyår) men vi har föredragit att ändå boka nån dag innan via Agoda så vi vet vart vi ska ta vägen och kan kolla betyg och recensioner (och hittills har vi ju faktiskt sluppit vägglöss). Den här gången kändes det dock lugnt, det fanns massor av boenden som verkade ok plus att det ju bara var för en natt. Vi fick fatt på ett bra rum nära platsen där båten la till genom att vandra runt och tog inget av erbjudandena som vi fick när vi klev av. Vi följde nämligen med ett annat par från båten som tycktes veta exakt vilket boende de ville ha, alltid trevligt och bra med lite andra folk som ska vidare med samma båt tänkte vi och när det visade sig vara fullt där så nappade vi på ett erbjudande från stället mitt emot istället. Vi har inget boende ikväll heller men det löser sig nog det med när vi väl kommer fram...
Jag blir dock alltid lite beklämd när vi blir påhoppad av små barn som jobbar och säljer saker, i Pak Beng var det alltså hotell. I de flesta fallen så gör vi som guideböcker och informationsblad föreskriver och köper inget av dem (gör mer skada än nytta, det är bättre att skänka pengar till hjälporganisationer som jobbar med att få barnen i skola) men i vissa fall som på restauranger eller som nu är det svårare att veta om man sponsrar barnarbete genom att köpa eller inte. Barnen hjälper helt enkelt till i familjens företag, alla drar sitt strå till stacken här och de är i många fall bäst på engelska vilket innebär att de blir framskickade för att kommunicera med oss västerlänningar...
Idag är det lugnare på båten och mer plats så vi kunde vända på bilsätena (de har fyllt båtarna, som är jättesmala och långa by the way, med gamla bilsäten, två eller tre tillsammans, i rader) och få som en soffa med fotstöd. Igår fyllde de på rejält med en, för ovanlighetens skull på våra transportmedel hittills, majoritet av lokala även om de flesta hoppade av på vägen tillsammans med massor av varor och bagage av olika slag... ganska intressant hur de stannar i vad som känns som ingenstans och så klättrar nån av eller på med en packe ägg, en tv, plaströr eller en bilmotor. Båten var helt klart full innan vi åkte och vi var rätt glada och nöjda med att vi valt att fixa allt själva inklusive vår tuk-tuk-transport till båten då vi kunde styra tiden själva och komma tidigt till båten. Vi fick därav ganska bra platser även om det var trångt, för vissa av turisterna som kom någon timma efter oss med den gemensamma "pick up servicen" fanns det mindre valmöjlighet plus att de fick betala mer. Idag är det mest västerlänningar kvar (vi som var på båten igår), de plockar upp och släpper av lite lokals här och där men båten är inte ens halvfull vilket är ganska skönt!
De sista dagarna före vår båttur har vi befunnit oss i staden Luang Prabang, även den ett världsarv likt Hoi An i Vietnam, placerad precis invid Mekongfloden. Vi vågade oss återigen på att hyra moped, efter att ha fått positiva rapporter av våra tyska vänner från nyår om trafik och vägarnas tillstånd, och tog oss till Kuang Si vattenfallen ca 3 mil från stan.
Jag har inte sett så många vattenfall men tyckte att dessa var oerhört vackra med klarblått vatten från kalkstenen som de rann över och med många små fall som föll över klipporna typ som över trappsteg mitt i djungeln. Att hyra moped innebar att vi kunde stanna så länge som vi ville vilket var skönt även om jag var småskraj när vi körde på kringelikrokvägarna och vi kunde därför avsluta med mat på en av de bäst placerade restaurangerna hittills, mitt i fallen. Maten var sämre men utsikten magisk!
Nu börjar vi snart närma oss gränsstaden Huay Xai, en annorlunda och speciell födelsedag helt klart. Min älskade gav mig dessutom födelsedagspresent i form av en liten börs, örhängen och M&M’s, som jag dock lyckades hitta i hans väska för några dagar sen i LP...
Over and out!
