Håll om mig

Upp och ner, rätt och fel, jorden snurrar och jag kan inte sitta still. Det liksom kryper i kroppen och jag vill springa bort bort från allt. Varför frågar jag mig, varför vill jag skrika, Varför allt? Varför bryr jag mig? Varför kämpar man ibland? Varför litar jag, drömmer jag och längtar jag? Men så mitt i jordens allt snurrande så stannar det liksom upp. Det blir lite lättare, lite lättare med allt ändå och svaret stavas vänskap. Är i Tyskland. Denna veckan eller snarare helgen har gjort mig smått vimmelkantig men ska nog se till att landa på alla två benen förr eller senare igen. Lyckan är vännerna som står runt omkring mig och som gör mig lätt och fri i hjärtat och själen igen. Är på besök hos min käre tysk.
Rostock, Tyskland, Spännande, Äventyr!
3 timmar bil, 6 timmar båt och så var jag här, lycklig och fri.
Idag har jag fått svindel i ett högt torn, gått runt i staden, pratat om allt och fajtats med mina tankar.
Tror det alltid finns hopp för lycka och alltid hopp för allt. Kommer inte ge upp någonting för sådan är jag inte!
Lycka och frihet, Kärlek och vänskap det har jag och det är allt som betyder någonting! Ni betyder allt!
Tack!

”Som hav utan land
Som ett fartyg långt från hamn
Kände jag mig när jag träffade dig, som ett vågspel på en strand! 
Men nu känns det bra, du fick rätt i det du sa.  
Ger jag dig tid, blir jag en del av ditt liv!

Håll om mig, låt mig få vila på din arm
Känna den eld som brann 
Jag vill så gärna stanna kvar stanna, stanna ett tag.
Medan natten blir till dag.
Håll om mig, du vet jag äskar dig!

Som is i mitt blod
Som en  mening utan ord 
Tomheten är när du inte är här, som ett eko du jag tror
Inatt är du min, mera nu än någonsin
Ge mig din tid, vill bli en del av ditt liv 

Håll om mig låt mig få vila på din arm 
Känna den eld som brann 
Jag vill så gärna stanna kvar. Stanna ett tag 
Medan natten blir till dag 
Håll om mig, du vet jag älskar dig. 

Håll om mig, du vet jag älskar dig!”


(Minns du Sandra? Den våren var lycka! Älskade vän, saknar dig ;-D )


Kommentarer
Anonym

Klart jag minns!

Och ja, det var en lycklig tid. Önskar att jag kunde kombinera tiderna två så att jag fick vara här med teatern och där med dig och vännerna. Och här med kärlekens spirande blommande frö.



Saknar dig också hjärtat mitt!

kram!

2011-09-08 @ 21:17:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

--- Ida's memoires --- Mitt i mina äventyr!

Skola, resor, hund och vardagsliv

RSS 2.0