Börjar lära mig det här men hitta gör jag nog aldrig...

30 november: Slutligen är jag på väg mot Brasilien ombord på Costa Facionosa som ska vara mitt hem de kommande 17 dagarna och 18 nätterna (Har redan varit här en natt så) Jag kan nog lära mig att leva här. Det är väldigt flott. Gillar det men jag är rätt ensam i min ålderkategori, 23 och ensam ombord. Detta betyder att det blir mycket ensamtid, läsning och film samt att jag får halva besättningens blickar på mig. Större delan av både gårdagen och dagen har jag ägnat vandrandes runt om båten för att lära mig att hitta. Verkar vara halvt omöjligt. Det finns 12 våningar och en fasligt massa korrridorer att virra bort sig i. Jag kommer aldrig upp där jag tänkt mig Dessutom har jag fasligt svårt att lista ut va som är fram å bak på åbäket. Går vilse ungefär var femte minut men hittills har jag lyckats hitta tillbaka till min hytt varje gång i slutändan. Igår var de påstigning och efter uppackande så var det säkerhetsövning. Obligatoriskt för alla, men var visst lite si å så med det har jag fått höra. I vilket fall som kändes det försäkrande och den fick flygets säkerhetsfilm att framstå som ett skämt. På kvällen var det middag, väldigt fancy. Sitter vid ett bord med bara svenskar och kommer sitta vid samma hela resan. Jag är helt klart yngst och kommer troligen ha en sisådär 7 "extra" morföräldrar vid resan slut. Dom är väldigt snälla och skojiga, "mina" pensionärer. Imorgon blir det ytterligare en dag till sjöss innan vi når Marocco och Casablanca. (Oroa dig inte mamma, ett par av mina pensionörer har lovat att jag ska få knata med dom så jag slipper vandra själv i stora staden)
 
Finally im on my way to Brazil onboard Costa Facionosa that will be my home for the upcoming 17 days and 18 night. (Already been here one so) I think I can learn to live here. Its very nice. I like it but im kind of alone in my category, 23 and alone on the boat. This mean a lot of alonetime and reading but also that I get half of the crews eyes on me. Both yesterday and today Ive spent walking around the ship trying to learn how to find my way. Seems impossible. There are 12 floors and so many corridors everywhere. I also never can figure out whats fron tand back on the damn thing. I get lost every 5 minutes but this far Ive always managed to find my cabin again. yesterday was embarkationday and after unpacking it was safetydrill. Mandatory for everyone but ive heard that was not the case in reality. Anyway, made me feel safe and it made the airplane safteyvideo seem like a joke. In the evening I went to my first dinner, fancy. I sit at a table with only sweedes and will be at the same all the trip. Im definatly the youngest and will probably ahve gotten 7 "extra" grandparents after this trip. They are all very nice, "my" seniors.Tomorrow is another day at sea before we arrive in Marroco and Casablanca. Over and out!


Kommentarer
Jacob

Så kul det låter! Roligt med "dina" pensionärer, haha! Ha så kul i Marocco till en början :D

Hälsningar från ett 17 kvadrats studentrum i Uppsala. (Inte lika fancy vill säga)

2013-12-01 @ 00:09:24
Pappa

Lite större än Birka kan jag tro. Ta det lugnt och läs mycket nu när du har chansen det blir nog inte lika mycket tid för det i Brasilien. Kan inte neka till att det känns bra om du är tillsammans med ett gäng, pensionärer eller inte, om ni ska gå på bazar. Se mycket. Pappa

2013-12-01 @ 12:02:04


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

--- Ida's memoires --- Mitt i mina äventyr!

Skola, resor, hund och vardagsliv

RSS 2.0