På onsdag är det exakt tre månader  sedan vi gav oss iväg och vi är ungefär halvvägs genom vår resa. Det är lite underligt när man tänker på för det känns som vi varit ute i evigheter, sett och gjort så mycket samtidigt som tiden flyger förbi! Att resa ger ju tyvärr mersmak och jag önskar nästan att vi hade satsat på en ännu längre resa... tänk allt man kunnat se då! Vi har 12 dagar kvar i Filippinerna (om man räknar idag och dagen vi åker) innan vi  lämnar Sydostasien bakom oss och beger oss vidare mot Australien. Då är "sötebrödsdagarna" över, tiden då vi kan äta ute vart och vartannat mål, lämna in tvätten till nån och betala nästan ingenting för i det allra mesta, i alla fall med våra mått mätt. Samtidigt kommer vi nå delar av världen där kommunikation, transport och kultur blir mindre komplicerat, mer likt hemma, och förmodligen något enklare.  

Efter 3 nätter i Coron Town på ön Busuanga beger vi oss nu med färja mot El Nido i Palawan. Får väl se hur det blir, 4 h kvar och jag har redan träsmak i ändan. Kan ju dock inte bli värre än minibussen till Cebu city som Fredrik påpekade, stämmer nog men det kan tydligen gunga en del har vi läst... El Nido ska vara väldigt fint, ja inte samhället men bukten, öarna och stränderna, men tydligen turistigt. Får väl se, värre än Thailand har jag svårt att tänka mig och det var en del turister även här i Coron, mer än vi upplevt innan i Filippinerna.  

Själva "stan" Coron var väl inget att hänga i julgranen direkt, trafik, avgaser och kaos... för att vara ärlig så var jag nästan redo att åka vidare direkt när vi kom dit för jag jämförde allt med vår tid på öarna kring Cebu! Vi trivdes så bra under de sista dagarnas äventyr, utanför turiststråken, att vi sökte nått liknande här dock utan allt för stor framgång. Möjligheter fanns såklart men information var en bristvara och priset på en expedition, som det kallade det, till El Nido med 2 övernattningar på olika öar var på över 3000 kr per person, lite väl dyrt tyckte vi och efter tre kvällars ihärdigt sökande efter olika möjligheter, inte det lättaste när internet lös med sin frånvaro större delen av tiden, så kapitulerade vi, ganska besvikna, för tråk-snabb-färjan...

När man kommer utanför Coron, med olika båtturer exempelvis, så var det dock väldigt vackert! Vi hann med både en så kallad ö-hoppningstur, där vi åkte runt till olika platser, badade och snorklade, samt en dyktur (Fredrik dök, jag snorklade) under våra dagar i Coron, man ville inte riktigt stanna i stan... Kunde ha gjort mer sånt men i lite trött frustration orkade vi inte leta efter ett nytt boende igår kväll och bokade färjebiljett vidare. 

Som ofta på den här resan, var vi ute i sista sekunden med vår planering och vårt bokade av boende och aktiviteter, det har dock alltid funkat på nått sätt även om det har varit mer irriterande och svårt här Filippinerna. Efter att ha ägnat kvällen åt att försöka söka information, internet var snigelsnabbt om det funkade överhuvudtaget, så försökte vi sedan få fatt i en båttur morgonen efter. Alla organiserade "får-skocks-utflykter" hade dock kört, trots att vi vaknade typ kl 6 av några tuppar igen, eller inte kört direkt men man behövde tydligen boka dagen innan... Lite villrådiga gav vi oss ut på stan och blev snart erbjudna att hyra en privat båt, vilket visade sig vara ett lyckokast om än dyrare. Vi hade en supertrevlig dag, det var bara vi två plus tre båtsmän (kapten, guide och nån kock/allt-i-allo) och vår guide tog fasta på vår önskan om lugn och la upp en bra tur där vi slapp turistskarorna. :) Vi har ju åkt på både privata och organiserade turer förr och det är i princip alltid värt den extra pengen för att få bestämma allt själv. 

Dagen därpå gav vi oss iväg med en dykbåt istället och Fredrik testade på att dyka bland vrak och i en lustig sjö med både söt och saltvatten. Sötvattnet på toppen var ca 28 grader, saltvattnet längre ner ungefär 38. Underlig känsla, berättade han, att skifta emellan och man kunde dessutom se skillnaderna i vattnet. Jag snorklade så fick nöja mig med att plaska vid ytan, såg dock den första båten jag med. Är väldigt stolt över att jag vågade simma bort till den helt själv, dykbåten stannade en bit ifrån och jag är fortfarande lite feg när det gäller snorklandet. När alla dykarna försvunnit i djupet stod jag ensam kvar där på däck men efter viss tvekan gav jag mig iväg och visst såg man att det var en båt. En hel del koraller var det dessutom. 

Nu börjar det gunga en del så får väl sluta skriva så jag slipper sjösjuka... 

Over and out!