"Jag tänker inte dyka", sa jag innan vi åkte och det är något jag hållit fast vid, bestämt, varje gång Fredrik frågat eller dykinstruktörerna försökt locka när jag följt med för att boka hans olika dyk. "Är inte alls sugen, jag är nöjd vid ytan, snorkling räcker för mig tack!!"...  men tji fick jag för idag (27/2) har jag faktiskt dykt för första gången i mitt liv och, sorry Mamma och pappa, jag tyckte faktiskt om det! Jag var inte rädd (men ganska så rejält nervös!!) och det var faktiskt sådär fint, häftigt och magiskt som alla sagt till mig, jag kommer nog med största sannolikhet göra det igen.  

Jag började vackla i min beslutsamhet under den första dyktrippen jag följde med på för några dagar sedan. "Kanske, kanske jag vågar", sa jag till Fredrik då när jag sett hur det gick till, modet svek dock när vi, dagen efter, kom fram till El Nido och det var dags att boka nästa tur, han fick alltså dyka själv en gång till medan jag snorklade (inte för att vi dök så mycket mer ihop idag men jag såg honom en gång under ytan). Återigen blev jag lugnad och lockad av vad jag såg så innan tvivlet hann smyga sig på igen bokade jag en" prova på" dykning två dagar senare! 

Jag var ensam med min instruktör, Daniel, en frilansare som de, enligt honom, tydligen bett speciellt om att ta hand om mig eftersom jag var lite rädd och han var bäst (sa de i alla fall). Snacka om att vilja ge mig en bra upplevelse i så fall! Vi började med basövningar på grunt vatten, men tydligen hade Fredrik förberett mig väl för jag löste dem rätt fort (enligt Daniel i alla fall...). Det svåraste var att hålla balansen med fenor och tank i vågorna... 

Sedan var det dags att dyka "typ" på riktigt, vi simmade i alla fall runt bland några korallrev i närheten och Daniel pekade ut fiskar av olika slag, som jag hade glömt namnet på redan när Fredrik frågade bara en liten stund senare ("hmm tror han sa leopardfisk å så såg jag en manet..."), det var liksom lite mer att tänka på... som att andas och simma! Det gick ändå så pass mycket över förväntan att jag inte kunde låta bli att le rätt stort där under vattnet och känna mig väldigt stolt! Jag vågade, jag som varit så skraj! Det kändes dock inte som att vi var så djupt, kanske 3-5 meter ner trodde jag, jag blev därför rätt chockad när jag fick höra att vi varit nere 10 meter. 

Dyk nr 2 var ett riktigt dyk, ja typ i alla fall... jag hade fortfarande en egen instruktör och stannade på 12 meter (12,1 m första gången och 12,6 den andra) men fick ta mig i och ur båten samt ta mig ner i djupet på samma sätt som de andra. Vi simmade på samma ställe som Fredrik, en stund i alla fall, och var nere i 36 minuter. När man ska i vattnet får man sitta på kanten till båten med all utrustning och sen falla bakåt ner i vattnet, västen är uppblåst så man flyter liksom upp som en kork. Det var jätteläskigt första gången och ganska läskigt andra... kanske det känns ofarligt om jag gör det några gånger till. Första gången fick jag dock för mycket fart och slog en bakåtkullerbytta när jag fallit i. =P Killen på båten som hjälpte till putta väl lite för mycket. Det var mycket fina koraller på det stället, kul att se dem närmare, och jag såg många Nemofiskar (clownfiskar, jag vet...) men oj vad jag frös i slutet och när vi kom upp! Dessutom blåste det rejält så jag skakade som ett asplöv i säkert en kvart och hann dessutom inte riktigt bli varm innan det var dags för dyk 3, trots lunch emellan... 

Det gick ändå  rätt bra det med även om jag inte simmade lika länge. Fick se häftiga koraller som såg ut som svampar, simma genom ett fiskstim och så ännu fler Nemosar såklart! Dem är finast och roligast, lite ettriga om man kommer nära. Eftersom jag sagt att jag gillar dem så visade Daniel alla han hittade, finns tydligen 8 varianter här. Började faktiskt få lite koll på flytandet, eller buoyancy, som det kallades, ibland i alla fall, nästa gång ska jag dock vara mer noga med vilka skor/fenor jag får för de jag hade idag var för stora! De var lite svåra att simma med, flaxade mest för mig, men det kan ha varit tekniken där med litegrann. Nu är jag sådär lagom stolt och nöjd med mig själv, tyvärr ligger internet nere (för ovanlighetens skull... not!)så får ringa mor och far och skryta samt uppdatera bloggen imorgon. Är dessutom väldigt trött så får bli sängen tidigt. 

Imorgon åker vi vidare efter fyra nätter i El Nido. Förutom att dyka hann vi med en kajaktur till lite olika stränder i närheten (ganska kämpigt på väg tillbaka då det blåste rejält!) och allmänt knatande runt i samhället ("stan" är inte det vackraste man sett men omgivningen är magisk med kalkstensklippor, djungel, vita stränder och blått hav). Vårt första boende var väl en aning under standard och något!! trångt. Då internet var ett mestadels frånvarande komplement på Busuanga så åkte vi vidare därifrån, på gott och ont, utan ett bokat boende. 

Det kan vara bra eftersom man då man kolla på rummet och, för min del, framförallt sängen innan man bestämmer sig. Efter en stunds knatande med väskor på ryggen blir det ju dock lite tungt och framförallt varmt och då vill man bara komma fram någonstans! Det verkade dock lovande när vi klev iland, många olika guesthouse, hotell och hostels och vi fick efter en stund ett erbjudande om ett rum för en billigt peng. Toppen tänkte vi och frågade om vi kunde se rummet. Visst sa killen... Det visade sig dock vara en bra bits traskande därifrån och väl framme orkade vi inte vandra runt mer utan tog den lilla skrubben (sängen var ju helt ok!). Förutom storlek och hmm till viss de fräschhet så visade det sig återigen vara alldeles för nära till närmaste morgonpigga och tävlingsinriktade tupp, i alla fall enligt vår smak. Det verkar tyvärr vara standard här, inte ens på ensliga Virgin Island var det tuppfritt. De rackarna håller sig dessutom gärna tysta när vi inspekterar hotellrum på dagarna för att sedan dra igång showen framåt 3-4 på morgonen... 

Vi var mer lyckosamma i vår senaste boendejakt även om det bor en mindre myrkoloni bakom badrumsspegeln (myr-motorvägen går över terassen) och duschen är en sån där intressant konstruktion med ett munstycke för varmt och ett för kallt, blanda enligt eget tycke och smak. Det är en minut ungefär till strand med vacker solnedgång och utsikt över öarna runtomkring och, icke att förglömma, vi kan passera varandra i rummet utan att den ena måste ta vägen över sängen! 

Nu är det sovdags för en dyktrött Ida, får väl se om tupparna kan hålla sig i skinnet tills åtminstone 04.30... närmaste dagarna ska vi bo i tält och sen får vi se. Får även se om jag kan få tag i frimärken någonstans framöver. De var nämligen slut, på postkontoret... 

Over and out!