Off the beaten track, Virgin- och Kinatarkan Island
De senaste dagarna har vi varit ute på äventyr i ö-världen runt norra Cebu. Vi började ganska lugnt och gav oss sedan ut i det okända, nästan i alla fall... Vi hade haft rätt svårt att hitta information om mat och boendealternativ men ville åka till några av små-öarna runt Bantayan. Vårt första stopp på den resa som tog oss lite mer utanför turiststråken, även om det var rätt lugnt där vi var innan me, blev Virgin Island, eller andra egentligen då vi stannade till två timmar på ön Hilantaagan som låg intill Bantayan.
Virgin Island är en privat ö som även den ligger granne med Bantayan. Vi hade läst att den inte var så "virgin" längre utan ganska tillfixad och exploaterad, vi blev därför positivt överraskade när vi kom dit för det var väldigt smakfullt gjort, fint och mysigt! Vi hade utan tvekan resans bästa boende, det var väldigt enkelt dock! En cabana, alltså en träplattform med tak och nedfällbara bambuväggar, med absolut bästa läget precis invid stranden. Snacka om havsutsikt! Det var även betydligt lugnare på ön än vi hade förväntat oss, efter tidigare erfarenheter på andra öar, speciellt framåt eftermiddagen/kvällen. Vi var nämligen de enda övernattande gästerna...
Det var lite underligt att vi var ensamma på ett så vackert och mysigt ställe. Man tycker att många borde vilja sova så! På en paradisö, nästan på stranden och nästan under bar himmel... men ja i Bantayan säljer man ö-hoppningsturer, inte övernattningsturer och när man kommit dit och upptäcker att man kan stanna kvar är det väl försent. Vi fick verkligen leta och kämpa för att få info om huruvida man kunde övernatta eller inte, vilket inte förenklades av trike-moppe-killen på vårt första boende... Efter kl 17.30 var vi ensamma i alla fall, förutom de som jobbar och typ bor på ön, och fick en lugnt, fridfull kväll på "vår" alldeles egna strand.
Mat, snacks och vatten tog vi med oss (det fanns visserligen men var dyrt), duschen bestod av en tunna med vatten som man fick hälla över sig med en skopa (allt annat vatten var salt), madrassen vi fick var förvånansvärt skön och vi kunde ligga i vår cabana och se solen gå ner. Underbar plats som jag gärna åker tillbaka till!
Vi började nästa dag med ett morgondopp och lagom till att det började fyllas på med lite mer folk så begav vi oss vidare till Kinatarkan Island någon timma bort. I efterhand skulle man gärna haft ytterligare en natt på Virgin Island men vi hade bara tre kvar innan vi skulle flyga vidare från Cebu och ville besöka fler platser.
Kinatarkan är något större än Virgin Island, i princip utan turism, placerad ungefär mitt emellan Malapascua och Bantayan. Vi hade haft ögonen på den redan när vi skulle åka från Malapascua men gett upp tanken litegrann pga svårigheten att finna information. På Bantayan beslutade vi oss dock för att acceptera ovissheten och hoppas på det bästa. Tjejen i receptionen hjälpte oss att ringa till ett boende vi funnit via Google så vi visste åtminstone att vi skulle ha tak över huvudet, mat däremot var mer osäkert så vi laddade upp med bananer, nötter, chips och bröd.
Vår oro för eventuella hungriga dagar var obefogad dock även om det inte fanns några restauranger på ön, vi åt i skolmatsalen... Så fort vi hoppade iland skyndade ägaren till vårt nya "hem" fram till oss och ja han lämnade oss nog knappt ur sikte på två dagar utan ägnade all sin tid åt att hjälpa oss med allt! Boendet höll kanske inte samma kvalitet som många andra, ingen dusch och rätt slitet, men på Kinatarkan fick vi verkligen en genuin upplevelse av Filippinerna! Vi var nog i princip de enda turisterna på ön, i alla fall där vi var och blev mottagna med mycket kärlek och nyfikenhet. Framförallt var det ägaren och hans familj som gjorde vår vistelse där till en verklig höjdpunkt! Vi badade (vattnet var sådär fantastiskt blått), åkte på utflykt runt hela ön (med privat guide då) och åt tillsammans med familjen. Var mer som ett homestay än en resort, supermysigt!
Forest beach hade, som så mycket annat även på denna ö, skadats svårt i tyfonen 2013 och man hade tydligen öppnat upp igen först för 6 månader sedan. Bland annat hade taket blåst av på huset...
Trots sin enkelhet var detta en absolut höjdpunkt på vår resa och det är egentligen svårt att beskriva upplevelsen av att vara där. Här var det ingen som lurade dig för att du var en "rik turist", här hjälpte man för att ge dig den bästa upplevelsen. Vi hoppas innerligt att vi kan komma tillbaka och se om det utvecklas så som vår käre värd hoppas!
Efter tre dagar på öar utan dusch och kontakt med omvärlden begav vi oss tillbaka till Cebu. Vi fick hjälp, av vår käre värd igen såklart, att ta oss med lokalbåten (tre personer och två väskor på en motorcykel...) då kostade det 100 pesos istället för 2000 typ... är ca 18 kr. Vi beslutade oss för att betala det dubbla! Man stöttat gärna den här typen av verksamhet. Fick även veta under tiden där att det gick båtar direkt från Bantayan, vilket man informerat om när receptionisten ringde men ja hon sa inget, mopedkillen var ju där... aja båtturen var väldigt trevlig i alla fall, väl i Dabantayan gjorde vi dock det dumma misstaget att åka minibuss och belönades med resans hittills värsta tur! 18 personer i en buss, 3 h galen körning men fram kom vi tack och lov. Lärdom, inga fler v-hire om vi inte verkligen måste...
Nu bär så färden vidare efter två veckor runt Cebu. Om någon timma flyger vi till nordvästra delen av Filippinerna, Calamianöarna (Coron) och Palawan för två veckor där.
Over and out!
