Jaha nu har jag lyckats låta tiden gå utan att skriva igen, brukar vara min melodi när jag bloggar, men den här gången tänker jag skylla på att jag varit sjuk och inte orkat mer än att bara vara... trillade dit på bihåleinflammation, hög feber och hosta (jag som sällan blir sjuk i feber...) lagom till att vi nådde vårt boende i Vietnams gamla huvudstad Hue. Hann dock med att njuta av tågresan dit! Vi hade läst att det var den bästa sträckan längs med Reunification line, väl värd att åka och tog därför dagtåg från Da Nang. Vi blev inte besvikna, utsikten var verkligen fantastisk, skog, berg och hav, och resan på tre timmar var lagom lång. Sedan hann jag lagom fram till hotellet innan jag fick bädda ner mig i 2 dagar och kolla tv-serier på Netflix... 

Fredrik såg dock en del av stan under sina promenader och baserat på det lilla jag såg så tror jag det hade kunnat bli en av mina favoriter i Vietnam (var inte överförtjust i allt kaos i ex. Hanoi och Ho Chi Minh). Vårt boende gjorde säkert sitt till, helt fantastiskt! Okey rummet i sig, framförallt sängen i vårt första rum, var inte toppen men de som ägde stället var underbara och hjälpsamma med allt! Dessutom hade de fantastisk frukost (man fick beställa vad man ville, och så mycket man ville från menyn) och strax intill låg en italiensk restaurang som faktiskt kunde göra italiensk mat... till och med jag fick alltså i mig en del föda vilket var bra.

Efter två nätter var det dags att åka vidare... Vi hade bokat nattåg till Hanoi redan i Da Nang så det var bara att ta några alvedon och ge sig av trots att jag nog borde ha legat still i ett par dagar till. Vi fick behålla vårt rum till kl. 14.00 men efter det var vi tvungna att checka ut och  vi ägnade därefter eftermiddagen åt lugnt!! utforskande av det gamla palatsområdet (som Fredrik låtit bli att besöka i väntan på om jag skulle orka). 

Hue var Vietnams gamla huvudstad, fram till 1945, och palatsområdet ska ha varit lite likt den förbjudna staden i Kina. Mycket blev förstört under kriget men det fanns ändå en del att se. Kl 21.30 begav vi oss från centrala Vietnam mot huvudstaden i norr. Mindre pratsamt resesällskap denna gång, två vietnameser som typ sov när vi gick på och klev av någon gång under natten, vilket dock innebar att vi fick privat kupé under förmiddagen. Den här gången hade vi en över och en underslaf dock så hade varit lugnt oavsett. Det är uppenbarligen stor skillnad mellan tågen i Vietnam. Det första vi åkte var gammalt och slitet, det här nytt och rent (men sängen var stenhård, inte tillräckligt nedlegad), priset var dock detsamma så det verkar vara lite lotteri vad man får. Ett faktum som gäller både tåg och buss i Sydostasien har vi noterat... 

Kontrasten mellan norr och söder var enorm! Ho Chi Minh var en verklig storstad, lik många västerländska, men med sydostasiatisk kaos-trafik, Hanoi ett gitter av smågator och sneda, smala hus, bilar, mopeder, sopor, folk, butiker, matstånd, djur, och allt annat du kan tänka dig. Vi bodde i Old quarter visserligen och när man kom utanför den stadsdelen så var det ett något mindre myller men det var helt klart skillnad på städerna, vet inte om jag föredrar nån över den andra, båda var rätt tröttsamma efter ett tag. Även temperaturskillnaden var en kontrast vi inte räknat helt med (trots att jag läst att det var kyligare i norr). I Hanoi var det kallt, en av dagarna  låg temperaturen på cirka 13 grader och vi fick ta på oss alla varma kläder vi har med oss (Fredrik i alla fall som inte har mycket varmt med sig...)  

Ho Chi Minhs mausoleum

Efter tre nätter på ett lite finare hotell i ett rätt kyligt Hanoi då vi bland annat hann med att se oss runt i gamla delen samt vandra förbi Ho Chi Minhs mausoleum (det var en stor grav för en man som, enligt vad jag läst, ville ha en mycket enkel begravning...) begav vi oss mot Halongbukten för en natts kryssning bland kalkstensöar. Även det var en lätt kylig tillställning, framförallt havskajaks-paddlandet, men landskapet var väldigt vackert och speciellt med massvis med öar som stack upp i havet. 

Chill på "soldäck"

Vi var 24 personer ombord, maten var god och helt klart i överflöd och förutom att beundra utsikten besökte vi en flytande pärl-farm (eller ostron-farm kan man väl också säga) och en stor grotta med massvis av turister. Vi var ju inte direkt den enda båten där, Fredrik räknade till 40 st runt oss när vi ankrat för natten. Vi paddlade även, som sagt, havskajak (fint men ack så kallt! Även om jag trodde det skulle vara än värre). Det var en av de dyrare aktiviteterna vi tagit oss för på resan men helt klart värt det! 

Sista natten i Hanoi bodde vi på ett enklare (och kallare) men ändå helt okey boende. Klockan 05.30 begav vi oss mot flygplatsen och fortsatt resa till Laos huvudstad Vientiane (betydligt lugnare på Hanois gator vid den tiden. Det är då man ska ut och gå, om man inte som jag är väldigt morgontrött...). Resan gick utan större komplikationer, vi hittade billiga transferbussar i båda städerna så sådär lagom nöjda slapp vi alltså lägga pengar på taxi... i sann backpackeranda har vi undvikit det så långt det går!

Utsikt över stan

Redan efter någon timma i Vientiane visste vi båda att vi tyckte bättre om Laos än Vietnam (även om de väl hade kunnat organisera upp sin visumprocess något...). Ett lugnare tempo, mindre bilar (har hört kanske två stycken tuta och man slipper riskera livet när man kliver ut i gatan), det är en allmänt chill stad helt enkelt. Fanns inte jättemycket att göra men vi hann med att vandra runt större delen av centrum (staden är inte jättestor). Dag två tog vi en promenad till deras version av triumfbågen, den är några hundra år yngre än i Frankrike, tydligen byggd av cement skänkt av USA till en flygplats vilket har gett den smeknamnet "den vertikala landningsbanan", samt till en stor stupa i guld som staden är känd för (ett buddistiskt monument för bön och meditation). Vi var även på nattmarknaden en sväng båda dagarna, hängde i parken nere vid Mekongfloden och studerade ute-aerobicspassen som ägde rum lite här och där, rätt underhållande. 

Nått slags altare, har inte riktigt förstått det där med läsken men de gillar att ställa dit sånt...

Nu sitter vi då återigen på en skumpig sydostasiatisk buss på väg mot nya äventyr, denna gång i Vang Vieng. Som brukligt är med avgångstider i den här delen av världen så blev vi inte upphämtade på vårt hostel mellan 9 och 9.45 som angivits utan närmare tio och bussen som skulle köra kl. 10, kom iväg, förvånansvärt tidigt, kl 10.20, då var den full och körde... Resan ska enligt vissa källor ta 4 h, enligt vårt hostels info 3, vi räknar med 5 timmars skumpande så kan vi bara bli positivt överraskade! 

För att utvärdera vår vistelse i Vietnam såhär efter 2 veckor så är det nog tyvärr det land jag tyckt sämst om hittills i Sydostasien, det beror nog dock lite på oss själva och att vi, pga. vårt visumundantag (svenskar får besöka landet 15 dagar utan visum som annars kostar över 500 kr), var där lite för kort tid. Därav besökte vi mer eller mindre enbart större städer som vi kunde nå direkt med tåg. Maten kändes som en vekare variant av Thailands, men vi får väl erkänna att vi var lite dåliga på att smaka det riktigt lokala (har varit rätt trött på ris på sistone), med koriander i det mesta (både Fredrik och jag tycker det smakar diskvatten). Halongbukten var vistelsens höjdpunkt även om det även var helt okey i den centrala delen av landet (trots sjukdom). Under våra två veckor i landet har vi sett på en dokumentärserie i 13 delar om Vietnamkriget för att försöka förstå den delen av landets historia, som ju är rätt central. Jag tyckte dock att jag förutom på museet och vid tunnlarna i HCM såg få spår av den förödelse och hemskheter de varit med om. Det är ett fattigt land, medellönen låg tydligen på ca 2500 dollar/år, men på uppgång känns det som. Får väl se om man kommer tillbaka nån gång. 

Over and out!