Tältboende och snorkling i Port Barton - sista veckan i Filippinerna är till ända!
(Skrivet den 7/3...)
Så har vi lämnat Filippinerna och Sydostasien bakom oss. Vi är på väg mot Australien och har för tillfället klarat av en båttur, en galen minibussresa, ett försenat inrikesflyg, en natt på Manillas flygplats och 7 av 8 h av flygresan till Melbourne... Lite sorgligt att lämna men samtidigt spännande med något nytt, nu lär det bli rätt stor kontrast mot det liv vi levt i 3,5 månad! Vi är helhjärtat överens om att Filippinerna varit vårt favoritresmål såhär långt på resan och vi hoppas att vi kommer tillbaka dit ganska snart igen! Visst finns det saker man uppskattat mindre, obefintlig wifi-tillgång, svårfunna svar kring mindre turisttäta platser (internet-brist är en bidragande faktor här, skulle köpt ett sim-kort men det kom vi på efter 3 veckor...) galna minibuss-chaufförer och morgonpigga tuppar placerar sig högst upp på listan... men i stort har vår tid i Filippinerna varit underbar och vad vi drömde om!
I Port Barton hade vi haft vaga planer kring att ta oss till nån ö eller mer avlägset lugnt strandställe som avslutning. Vi läste om några sådana innan vi åkte men hade dock inte kunnat kolla upp det mer i detalj (återigen, internet är en bristvara...) och började med två nätter i själva "stan". Rummet vi fick tag på hade en varm dusch (En riktig, man slapp blanda själv!! Det var typ första gången sen Hanoi har vi räknat ut...), ingen myrkoloni i badrummet, skön-isch säng och låg vid stranden så vi hade liite havsutsikt. Rena lyxen! =P
Trots att vi märkt att privata båtturer är trevligare än får-skocks-varianterna man blir erbjuden överallt så valde vi att boka en sådan denna gång, trodde vi i alla fall... Det var en ganska stor prisskillnad på det och en egen båt, Port barton är ändå mindre turistigt tänkte vi och när man snorklar så kan man oftast komma bort från folket ändå. Lite erfarenhet har vi ändå samlat på oss under resans gång och vi var därför inställda på en del folk på båten oavsett vad de sagt, säger man att det är max 10 personer då är det enligt vad vi erfarit 10 personer eller kanske 12...
I det här fallet hade vi dock lyckosamt nog fel i vårt antagande, för underbart nog var vi bara 4 personer och det blev i princip en privat tur. Vi kunde snorkla så länge vi ville! I alla fall jag som fryser inom 30 minuter, Fredrik kan simma i 2-3 timmar så han fick pallra sig upp något snabbare än han kanske gjort om han fått välja helt själv, men så hade det varit även om det varit bara vi två... Vi simmade vid 3 olika korallrev (mycket fina och med många färgglada fiskar bla. mina favoriter, Nemo ❤️) besökte en sandbank med massa sjöstjärnor (de hade samlats där av någon anledning)
och ett område där sköldpaddor tydligen har för vana att äta en tidig lunch! Häftigt att se och simma bland, speciellt när vi hittade några som de andra inte upptäckt så den stackarn slapp 20 plaskande turister mitt i maten.
Efter två dagar åkte vi till paradiset, så kändes det för mig i alla fall! Vi hade fått tag i ett nytt tältställe (Palawan camping) ca 30 minuter från Port Barton där vi skulle bo våra två sista nätter. Platsen var fantastisk, så vacker! Stora fina tält (dessutom med en helt okey säng) med utsikt över havet, god mat och lugn atmosfär. Det fanns inga tuppar eller skällande hundar, havet var sådär magiskt blått och stranden pudervit. Vi paddlade kajak till ytterligare en strand där det inte var en kotte och testade på paddelbord, fast jag låg mest och solade på brädan efter en stund medan Fredrik bogserade och trillade i plurret. Vi såg på vackra solnedgångar, Fredrik snorklade i timmar, jag läste, badade och lyssnade på havet. Ett mycket bra avslut på en underbar tid i Filippinerna!!
Det var med lite bävan som vi gav oss iväg från lugnet igår, resan skulle bli lång och jobbig det visste vi! Vi började dock med en behaglig båttur från resorten och åt en sista mango i Port Barton (åh vad jag kommer sakna mangon här, har gjort Fredrik beroende me) innan vi tog oss till busstationen. Efter ytterligare en minibusstur med hjärtat i halsgropen (det kommer jag inte sakna...) kom vi fram alldeles för tidigt till flygplatsen i Puerto Princesa och fördrev tiden med att lösa korsord, eller snarare försöka lösa korsord! Ingen av oss är någon expert direkt, morfar vi behöver dig!! Jag tror att jag kanske köpte en för svår tidning...
Flyget var en dryg timma försenat men eftersom vi skulle sitta ca 8 h på Manillas flygplats så gjorde det egentligen inte så mycket och när vi väl åkte gick det kvickt! Manillas flygplats var lite oklar, stor och erbjöd, som alla flygplatser på natten, inte speciellt många platser att vila på. Vi hade dock tur och fick ett rum på ett slags flygplatshotell där vi kunde sova/vila... hur det var tänkt att en längre person ska sova där är dock oklart. Jag kunde precis ligga raklång... Klockan halv fem efter lite cornflakes började cirkusen!
Okey cirkus är väl egentligen lite överdrivet men vi blev varse om varför folk sagt att Manillas flygplats kräver lite tid och tålamod. Vi slapp dock, tursamt nog, byta terminal och vår väska (återigen flyger vi med allt i Fredriks) skulle vara incheckad hela vägen till Melbourne. Vi skulle bara få nya boardingkort via transferdisken sa de i Puerto Princessa. Men icke sa nicke... inga boardingkort kunde fås före kl 2, och då planerade vi för sömn (försök till i alla fall), vi beslutade därför oss för att ta det framåt kl 4.30, "vi ska ju bara ha boardingkort, hur lång tid kan det ta?".
När vi sömndruckna så pallrade oss ner till check in så visade det sig vara en viss process! Bagage skulle hämtas (låg visserligen alldeles intill) och kontrolleras med nån provsticka och pass och visumfrågor ställas innan vi slutligen fick våra boardingkort! Det kunde såklart ha tagit betydligt längre tid med tanke på allt men vi håller väl inte riktigt med om att vi var incheckade hela vägen...
Sen är det det där med alla säkerhetskontroller som finns överallt! Vi har gått igenom 5-6 stycken bara sen igår eftermiddag!! En på väg in på flygplatsen i Puerto Princesa och så den vanliga kontrollen där, en koll av boardingkort/biljetter för att få gå in på check-in området på Manillas flygplats, en för vårt "redan incheckade bagage" vid själva check in, den vanliga för att komma in till avgångshallen och så en sista vid gaten där de kollade biljett (som vanligt) samt undersökte vårt handbagage och kroppsvisiterade samtliga! Vi road dessutom lätt av alla klisterlappar de ska sätta på allt, fyra på väskan, en på varje pass och så en på oss. "För att de ska se att ni ska till Melbourne i immigrationskontrollen", ingen kollade på klisterlapparna men biljetterna ville de gärna se...
Nu har vi ändå sovit lite i några timmar sen vi lyfte, ätit snabbnudlar och chips (det fanns visst inget annat om man inte hade förbokat) och nu funderar jag på om jag ska ge mig på det förpillade korsordet igen. En timma kvar till Melbourne!
Over and out!
